Nirvana, eller dagen då jag flög

Min pappa är bäst. Så är det bara. Jag antar ju att alla andra också tycker att deras pappor är bäst, men pappa är min hjälte. Han sa för länge sedan att "Inget är omöjlig. Det som är omöjligt tar bara lite längre tid." Jag skrattade och sa att att flyga, det är i alla fall omöjligt!

Snabbspola fram några (rätt många) år, och vi befinner oss på en åker i hembyn en vacker augustikväll. Pappa har flugit redan en längre tid, men med triken, som tillåter passagerare, är det dags för oss att få komma upp också.

Förberedelserna i full gång, både jag och H är rätt spända, lite nervösa och förväntansfulla. Många linor ska redas ut, motorn ska testköras och vindstyrka och -rikting kollas.

Allt är klart för start. Fastspänd och med bultande hjärta sitter jag i den lilla stolen som snart ska ta mig högt upp i luften. Vi kollar vinden, och så gasar pappa.

Marken rusar fram under oss, det är skumpigt på åkern. Diket närmar sig, men just som jag tror att vi kommer få avbryta starten så lyfter vi. Marken försvinner under oss.

Jag hade förväntat mig adrenalin, fartfullhet, kanske t.o.m. en känsla av fara. Vad jag fick var något helt annat. Märket på skärmen hade aldrig känts mer rätt. Det var frid på ett sätt jag aldrig kunnat förutspå. Allt försvann, ljudet från motorn märktes knappt. Vi bara gled fram över himlen i den vackra kvällen. Utsikten var makalös. Vid flera hundra meters höjd började det bli kallt, men upplevelsen gjorde att det inte märktes så mycket.

Efteråt landar vi lätt och smidigt och jag kan inte sluta le.

Sen är det H:s tur.

Pappa ställer till igen och H får en lektion i säkerhetsföreskrifterna.

Även han får en lyckad flygtur, och precis så glad som han ser ut på bilden nedan känner man sig i verkligheten också.

Även om pappa inte sysslar med flygandet längre, gör han andra superhjältesaker. Som att tillsammans med min mor lägga tid och energi på Kenyaprojektet t.ex. Eller att frakta ton efter ton med grus och jord till ön där de ska bygga sin sommarstuga - med hjälp av hembyggda kranar, flytbryggor och nu just snöskoter går det mesta att fixa. Han är kanske den mest händiga person som finns, och det verkliga livets MacGyver (eller vad sägs om att reparera röntgenmaskiner med stuprännor? - Afrika? Afrika.), det finns nog inget han inte kan bygga.

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget är väl Grattis på födelsedagen pappa! Tack för att du visar mig att allt är möjligt.