Ut i soluppgången

Jag är en svärddam, och tycker att t.ex. MMA låter hundra gånger roligare än pilates. Trots det har jag fått inse att jag inte är så mjuk och smidig i kroppen som jag skulle vilja och behöva. Ni vet den klassiska "handflatorna i golvet"-posen, där står jag med mina fingertoppar dinglandes strax under knäna medan t.o.m. den äldsta i vår vikingagrupp, han är idag i 60-års åldern, glatt står där med hela handflatan i golvet. 

Dessutom har jag sedan gymnasiet någon gång, snart 10 år, haft problem med övre rygg och axlar med spänningar som resulterar i tre-dagars monsterhuvudvärk.

Så jag bestämde mig för att prova något nytt. Yoga. Med liknande rörelser som inom kampsporten känns det ändå helt okej. Och som med allt nytt jag blir fascinerad av så dyker jag rätt in i det. Inga halvmesyrer här inte, utan nu kör jag yoga både morgon och kväll. Det har blivit en skön rutin att börja med ett pass det första jag gör på morgonen och sedan avsluta dagen med det istället för att sitta och stirra på tv:n. Otroligt skönt både för kropp och sinne.

I går blev det dessutom en ridtur direkt efter morgonyogan. Jag är annars verkligen ingen morgonmänniska, så jag gillar den här tiden på året när solen går upp så sent att jag faktiskt kan säga saker som att "jag tog en ridtur i soluppgången".  

Det är också en sak som jag finner väldigt avkopplande. Att bara vara, hästen och jag och morgonen.

Det hade ljusnat när vi kom tillbaka, och efter att ha jobbat lite i stallet, mockat och så, så kändes det helt okej att åka till jobbet.