Arthur's Seat

Vi är uppe med gryningen och har just ätit frukost när solen börjar gå upp. Januaris korta dagar gör att det är bäst att utnyttja ljustimmarna till max. Med en stadig frukost i magen börjar vi vandra neråt längs med Royal Mile.

Här kommer nu del 2 av vår weekend i Edinburgh. Del 1 finns här.

Vi passerar World's end och Tolbooth Tawern där de gamla stadsmurarna tog slut förr i världen och tullhuset fanns. Deras hemska historia känner vi ännu inte till, men senare ikväll kommer vi att komma hit igen under vår guidade spöktur genom stan.

När vi kommer längre ner mot Holyrood Park börjar Arthur's Seat skymta i bakgrunden. Det är mitt i januari, men ändå blommar det här och var i trädgårdarna.

Framme vid Holyrood Park kikar vi upp på krönet och tror att det är dit upp vi ska. Den verkliga toppen visar sig dock gömma sig lite längre upp bland kullarna och var bra mycket högre.

Svårt att hitta är det inte, bara man går nerför Royal Mile och tar sikte mot kullen så kommer man dit man ska. Vid kanten på parken finns en karta med stigar uppritade, men vi tyckte det var lite svårt att se vilken som var den rätta. Vi konstaterar dock att det inte spelar så stor roll. Det finns mycket att se på i området och så länge man går uppåt kommer man förr eller senare till toppen.

Otroligt vackert var det här uppe på Arthur's Seat. Ju högre upp man kommer desto brantare blir det och även om det inte på något sätt var svårt att ta sig upp så blev det en hel del "fotopauser" för att "njuta av utsikten" (och kanske hämta andan lite ;) )

Snart där! Bara den brantaste biten kvar. Vi är ute så pass tidigt på dagen att det inte är många andra ute ännu. Precis innan toppen får vi dock sällskap av en skotsk dam och hennes hund. Hunden har helt klart lättast att ta sig upp med sina fyra ben. På några ställen får vi också ta till alla fyra.

Hundar ja, finns det gott om här. Många rastar sina fyrbenta vänner i Holyrood Park och nästan alla hundar springer lösa. De är väldigt väluppfostrade dock och bryr sig inte ett dugg om oss.

Äntligen uppe på toppen! Arthur's Seat är som sagt en gammal vulkan och toppen sträcker sig 250,5 m över havsnivån. Utsikten över Edinburgh och naturen runt omkring är fantastisk.

Tänk att få uppleva den skotska vilda naturen mitt i centrum av en stor stad. Jag kan inte se mig mätt på vyerna.

Så småningom börjar vi bege oss neråt igen. Ärttörne blommar här och var.

Nedanför Arthur's Seat finns en liten man-made sjö, St Margaret's Loch, där det finns gott om svanar, änder och andra fåglar. Skyltar finns uppsatta med en vädjan om att inte mata dem, men med tanke på hur snabbt de simmade mot oss när vi kom fram gissar jag att inte alla lyder budskapet.

Härifrån har man också fin utsikt över kullarna och ruinen av St Anthony's Chapel en bit upp mot Arthur's Seat.