"Just chocolate"

Vi sitter och avnjuter frukosten på takterassen på vårt hotell i Alanya. En märklig försyn gjorde att det hotell vi bokat in oss på från början hade stängt när vi skulle dit, så vi blev ombokade till ett annat, bättre hotell med all inclusive för samma betalt. Vi har aldrig ätit så onyttiga frukostar som under veckan vi var där, kakbordet var något i hästväg för att inte tala om den gigantiska skål med Nutella-liknande choklad vi plundrade varje morgon.

Efter några dagar började vi analysera chokladen närmare, den smakade lätt av något men vi kunde inte sätta fingret på vad det var. Till slut fick min kära far nog av spekulationerna och frågade en av servitörerna när denne kom för att ta undan våra använda tallrikar.

"Excuse me, what is this?" undrar pappa och pekar på chokladen på sin halvätna smörgås.

"Eh, chocolate?" svarar servitören, och man ser hur han dör lite inombords över dessa dumma turister och deras frågor.
"Nono, it's something extra?" försöker min far.
"Eh, no, just chocolate" säger servitören

"Yes, but it is something in it?" forsätter pappa.

Servitören försöker vid det här laget dölja att han både himlar med ögonen och stirrar rakt ut på min far.

"No! It's just chocolate!" utbrister han, i ett sista försök att låta artig, och går snabbt därifrån, muttrandes för sig själv medan han skakar på huvudet.

Han hinner knappt innanför dörrarna före vi andra vid bordet dör av skratt. Min kära far är kanske inte världsbäst på att formulera frågor, speciellt inte när han försöker dumma ner engelskan ifall personen han pratar med inte är så bra på språket. Ännu i denna dag har vi svårt att hålla oss för skratt när vi tänker på den stackars servitören och vad han måste tro om oss dumma turister som inte ens vet vad choklad är.