Vallée de Mai

En av de första utfärderna vi gjorde i Seychellerna gick till naturreservatet Vallée de Mai, med på UNESCOs världsarvslista. 

Vi sov länge den första morgonen, åt frukost i lugn och ro och hoppade sedan på en av de lokala bussarna till parken. Det kostar en liten slant att gå in, men två gånger om dagen, kl 9 och kl 14, ordnas guidade turer utan extra kostnad. Vi anlände rätt tidigt men valde ändå att sitta och vänta på eftermiddagsturen.


Turerna är ca 45 minuter långa och sedan får man vandra fritt i parken så länge man vill. Vår guide var en söt ung tjej som glatt pekade ut de olika växterna och djuren vi gick förbi och berättade om dem.


Kändast är parken för sina dubbelkokosnötter, Coco de mer. Det finns både han- och honpalmer och deras respektive frukter liknar våra mänskliga könsorgan. 



Vi hade också turen att få se en Black Parrot, en papegoja som finns endast på öarna Praslin och Curieuse. Man vet inte riktigt hur många papegojor det finns kvar, men arten räknas som hotad.





När den guidade turen tog slut fick man välja om man ville gå tillbaka till utgången eller fortsätta på egen hand. Vi valde den längsta slingan och vandrade säkert i 3 timmar allt som allt.


Vandringslederna bestod av jämna stigar och trappor där det blev brantare, så det var lätt att gå även om terrängen runt om såg fruktansvärt svårforcerad ut.


En liten slinga ledde upp till en utkikspoint där man såg ut över dalen och ända ner till havet. Vi passade på att pausa lite här och åt lite snacks vi tagit med. Vi hann dock bara öppna påsen så kom två Bulbul-fåglar och ville bli bekanta. En satt precis mellan mina fötter och den andra satte sig på bänken bredvid H. Först när de förstod det inte skulle bli någon utdelning den här gången flög de vidare, men höll sig i närheten ända tills vi gick.



Det här är någon av den häftigaste natur jag vandrat i. Så liten man kände sig under de enorma palmbladen. Det var också rätt lite folk i parken samtidigt som oss, så förutom under den guidade turen vandrade vi nästan ensamma hela tiden.


Efter att vi vandrat klart var det dags att ta sig tillbaka till Cote D'Or, vilket visade sig vara svårare än väntat. Vi lyckades ta fel buss och fick uppleva äkta Seychellisk lokaltrafik i halsbrytande fart på branta vägar utan räcken, chauffören var schysst i alla fall så när vi var de enda som var kvar på bussen fick vi åka med tillbaka en bit och sen sa han till var vi skulle hoppa av och vänta på rätt buss. Det hann bli nästan mörkt innan vi var tillbaka, med lite extra äventyr i bagaget. :p


Kommentarer