Nästa äventyr

Föreställ er en pittoresk gammal engelsk by, precis så är Robertsbridge i East Sussex. De halvtimrade husen står på rad längs de smala gatorna, de syder lite hit och dit och ovanför de smutsiga blyinfattade fönstren hänger gammeldags butiksskyltar och svänger i vinden. Söta små prunkande trädgårdar hittar man på baksidan av husen så fort man stiger in i gränderna.  Jag bara älskar det Engelska landskapet. Robertsbridge centrum Smyger man sig in i gränderna finns det blommor över allt. Byn härstammar ända från 1176 då ett kloster grundades på platsen. Klostrets verksamhet upphörde redan 1538, men byn levde kvar och många av husen idag härstammar från 1500 och 1600-talet. Det är sådana här platser som gör en gammal bybo som mig glad att se att här finns fortfarande flera små butiker, nästan bara som små kiosker, kvar och t.o.m. den lilla tågstationen är fortfarande bemannad! Jag klagade tidigare på att det inte verkar gå att maila England, utan man måste ringa i...

År 1066 tog vikingatiden officiellt slut i och med att den engelske kungen Harald Godwinson besegrade rädande vikingar vid Stamford Bridge. Bara några dagar senare attackerades England igen av Vilhelm Erövraren och ett stort slag ägde rum på Senlac Hill i Battle, Hastings. Godwinson föll, enligt historierna av en pil i ögat, och trots att det från början såg ut som att engelsmännen skulle segra, vann Vilhelm och normanderna och ändrade Englands historia för alltid.  Det är tack vare den här segern som Englands språk och kultur ser ut som den gör idag. Ett ganska viktigt slag med andra ord, och English Heritage ordnar numera varje år ett historiskt återskapande av slaget. I år var det dessutom 950-års jubileum av slaget, och vi var där! Battle of Hastings 2016. Bild:  https://www.facebook.com/1066March/ Nåväl , efter alla bekymmer för att ens ta oss till England , vaknade vi tidigt på fredag morgon och hoppade på tåget från Robertsbridge till Battle.  ...

Oj oj vilken resa säger jag bara. Den har varit helt fantastisk, men också så fruktansvärd krånglig på alla sätt och vis.  Jag bara älskar den vackra engelska landsbygden med dess gröna böljande kullar  För de som inte vet är jag med i en vikingaförening som sysslar med historiskt återskapande och viking combat, eller blankvapenstrid på svenska. Historisk europeisk kampsport kan man också kalla det. 14-15.10 stod vi tillsammans med ca 1100 andra kämpar på Senlac Hill i Battle, England och återskapade Battle of Hastings 1066 för en publik på ca 10 000 personer. Och det var magiskt. Men att ta sig dit var inte det lättaste; Först var det rätt krångligt att få vara med i själva slaget, då man kraftigt begränsade antalet kämpar i år. Det löstes genom att vi gick med i den engelska takorganisationen för vikingatida återskapande The Vikings och genomgick deras kämpartester och allt här för ett tag sedan. Jag, som styrelsemedlem i vår förening, har haft hand om e...

Man träffar på alla möjliga slags människor när man reser. Vissa är mer benägna att ta kontakt med dig än andra. Vissa är mer bildade än andra också.. Vi befinner oss i Robertsbridge, byn vi bor i medan vi deltar i återskapande av Slaget om Hastings 1066. Vi har tillbringat hela dagen i Battle, där slaget äger rum, och vi är trötta och hungriga. Vi bestämmer därför att genast svänga in på puben istället för att gå tillbaka till vårt B&B och byta om. Således traskar ett gäng in på the Ostrich iklädda vikingatida kläder. De flesta som är där tittar kanske en gång extra på oss, men är medvetna om evenemanget och kan lägga ihop två och två. Några kommer t.o.m. fram och berömmer kläderna och vill kika på våra svärd. Vi får vår mat och hinner just börja slappna av med en kall pint när ljudet av en nasal röst med stark London-accent skär genom puben.  "HAHAHAHAHAHA" "Are you heere for something special, or are you weearing that just to look stuuuupiiiiid...

Jag vill påstå att jag är rätt bra på engelska, jag talar det flytande och har inga problem med att förstå vad folk menar. Jag använder det nästan dagligen när jag pratar med vänner och bekanta i olika länder, och - det här är lite skämmigt faktiskt - när jag umgås med mina finska vänner. Min finska är långt ifrån vad den borde vara, liksom deras svenska, så det enklaste har varit att använda engelskan.  Därför var jag inte speciellt orolig över hur jag skulle klara mig när jag satte mig på planet för att jobba några månader på Irland. Och det gick bra, för det mesta. Men jag glömmer inte hur jag dödstrött steg in i min värds bil i en liten håla mitt ute i ingenstans och fick ta emot den typiska, godmodiga, lätt skämtsamma svadan av irländskt chitchat. Jag tror aldrig jag sagt "what?" så många gånger i en konversation tidigare. I mitt zombielika tillstånd (jag hade varit på resande fot i nästan tre dygn i och med att jag efter bara en mellanlandning i Helsingfors kom...

Ibland, eller ganska ofta, ser man saker när man är ute och reser som aldrig skulle inträffa hemma i Finland. Vi befinner oss i Grekland, på ön Kefalonia. Vi är påväg in till stan för att äta middag när vi passerar en av de fina strandrestaurangerna. Ni vet det där stället med kritvita dukar, levande ljus och en uppklädd herreman som sitter och spelar på en flygel. Vi åt de facto lunch där en dag, maten var riktigt god, både salladen som jag tog och mixed grillen som H avnjöt. Nåja, ikväll går vi förbi, vi tänkte prova på någon restaurang högre upp istället. Vi rundar hörnet och börjar gå uppför den ganska branta gatan. Nedanför oss syns restaurangens bakgård och personalparkering. Plötsligt hör och ser vi en kvinna, hon lockar och lockar och försöker fösa något i rätt riktning. Det ser ut som en gris. Japp, vi såg rätt. Kvinnan är i full färd att jaga en griskulting över parkeringen och ska tydligt ha in den i restaurangens bakre regioner igen. Vi, och ett gäng andra människ...

Listor är alltid kul, så passade på att fylla i Lanclins souvernirlista jag också! En souvenir som… 1. …var gratis. Stenar och snäckor har jag plockat från många ställen, till höger på bilden t.ex. lite lavasten från Island. Lite sand kunde jag inte hålla mig från att ta hem från Seychellerna och till vänster syns lite torvbitar som vi eldade med på den Irländska gård jag bodde och jobbade på för några år sedan.  2. …jag ångrar A TT jag köpte. Ett par guldfärgade sandaler jag köpte på Kefalonia i Grekland. De gav hemska skavsår och var egentligen rätt fula. 3. …jag kan ha på mig. Jag har egentligen fler som passar in här, t.ex. sandalerna ovan, men jag väljer att lyfta fram fezen vi köpte som kul grej i Turkiet en gång. 4. …ligger mig extra varmt om hjärtat.  Masai-filten, passar ju också in på saker jag kan ha på mig, men den är ett kärt minne från vår Kenya-resa  i oktober ifjol. Massaierna är ett så fascinerande folk. 5. …jag har haft myc...