Nästa äventyr

Vilken början på veckan det blev! En stund efter att jag kommit hem från jobbet och ätit och precis hunnit sjunka ner i soffan i måndags ringde telefon. Det var min mamma som trodde hon brutit armen och behövde hämtas. Iväg till akuten i Vasa bar det och som vanligt tar allt så länge så länge där.  Kl 3 på morgonen svängde vi i alla fall äntligen in på föräldrarnas gård, mamma med ett snärtigt rött gips på armen, och eftersom det är mycket närmare till jobbet från dem än från vårt hus så lånade jag gästsängen några timmar. Ett dygn efter telefonsamtalet steg jag in genom egen dörr igen.  Olyckor händer så lätt nu när det är så halt så det gäller att vara försiktig när rör sig utomhus. Igår fick jag själv sladd på bilen två gånger och såg också en bil som åkt i diket. Nu får vi bara hoppas ingen råkar ut för några fler missöden så vi kommer oss iväg till Sverige som planerat! Det blir att packa redan ikväll, för i morgonkväll väntar revyföreställning med mannen och ...

Ni vet de där speciella händelserna eller ögonblicken som man kommer på sig själv med att berätta gång på gång? Kanske är det någon rolig eller dråplig händelse? De där anekdoterna som vänner och bekanta snart hört hundra gånger men som man ändå fortsätter att berätta, för att just den där händelsen etsade sig fast i minnet på ett särskilt sätt? Jag ska försöka utsätta mina vänner lite mindre med dessa nu när jag har bloggen, och dela med mig här istället! Här är en anekdot som fortfarande får mig att le varje gång jag tänker på den här tågresan. För några timmar sedan steg vi på tåget i Istanbul. Staden och alla dess förorter har fått ge vika för öppna landskap och en fantastisk solnedgång. Jag och min dåvarande pojkvän, nuvarande man, delar på en kupé medan resten av ressällskapet delar på en annan i vagnen längre fram. Vi är på väg mot Konya, mitt i centrala Turkiet. En konduktör knackar på dörren till vår kupé och säger något på turkiska innan han kliver in. ...

Nästa helg kör vi favorit i repris på Minisemester i Umeå ! Mycket roligt att se fram emot nu, med bröllopsresan dessutom i slutet av februari-början på mars. Det ska bli jätteskönt att komma bort lite nu med mamma och syster, och få lite kvalitetstid tillsammans. Någon som har bra tips på vad man ska göra en helg i Umeå? Från hotellfönstret en ruggiga höstdag 2014

Många är sjuka och jag har fått hoppa in extra på jobbet vilket gjort att mina lediga förmiddagar då jag annars skriver har försvunnit. Ska i alla fall försöka få ihop ett inlägg här nu om ett annat av mina drömäventyr. Källa En annan punkt på min bucket list är att vandra pilgrimsleden till Santiago. Det finns många olika sträckor man kan gå, men den populäraste börjar i St Jean Pied de Port i Frankrike och slutar vid St Jakobs grav i spanska Santiago de Compostela. Det är en vandring på 800 km och jag har velat gå den ända sen jag först fick höra om den. Källa Min svärmor gick den för några år sedan, och hennes berättelser har ju inte gjort suget mindre direkt. Hon vandrade två veckor, men åkte buss vissa sträckor för att hinna med tidsschemat. Liknande arrangemang kunde jag också tänka mig, även om det varit härligt att kunna säga att man vandrat hela. Källa Det är något med det här att bara vandra, att ha hela den långa vägen ensam med sina tankar ...

Min pappa är bäst. Så är det bara. Jag antar ju att alla andra också tycker att deras pappor är bäst, men pappa är min hjälte. Han sa för länge sedan att "Inget är omöjlig. Det som är omöjligt tar bara lite längre tid." Jag skrattade och sa att att flyga, det är i alla fall omöjligt! Snabbspola fram några (rätt många) år, och vi befinner oss på en åker i hembyn en vacker augustikväll. Pappa har flugit redan en längre tid, men med triken, som tillåter passagerare, är det dags för oss att få komma upp också. Förberedelserna i full gång , både jag och H är rätt spända, lite nervösa och förväntansfulla. Många linor ska redas ut, motorn ska testköras och vindstyrka och -rikting kollas. Allt är klart för start . Fastspänd och med bultande hjärta sitter jag i den lilla stolen som snart ska ta mig högt upp i luften. Vi kollar vinden, och så gasar pappa. Marken rusar fram under oss, det är skumpigt på åkern. Diket närmar sig, men just som jag tror att vi kommer...

Jag är en svärddam, och tycker att t.ex. MMA låter hundra gånger roligare än pilates. Trots det har jag fått inse att jag inte är så mjuk och smidig i kroppen som jag skulle vilja och behöva. Ni vet den klassiska "handflatorna i golvet"-posen, där står jag med mina fingertoppar dinglandes strax under knäna medan t.o.m. den äldsta i vår vikingagrupp, han är idag i 60-års åldern, glatt står där med hela handflatan i golvet.  Dessutom har jag sedan gymnasiet någon gång, snart 10 år, haft problem med övre rygg och axlar med spänningar som resulterar i tre-dagars monsterhuvudvärk. Så jag bestämde mig för att prova något nytt. Yoga. Med liknande rörelser som inom kampsporten känns det ändå helt okej. Och som med allt nytt jag blir fascinerad av så dyker jag rätt in i det. Inga halvmesyrer här inte, utan nu kör jag yoga både morgon och kväll. Det har blivit en skön rutin att börja med ett pass det första jag gör på morgonen och sedan avsluta dagen med det istället för att s...

Det blir mycket isaktiviteter här nu, men när vintern visar sig från sin bästa (om än lite kalla) sida så är det bara att tacka och ta emot. Idag är det min man, Hampus, som ska berätta lite om gårdagens äventyr: Redan från morgonen for jag och hämtade Martin för att åka till garaget och lasta min KTM 625 SXC och hans Kawasaki KX 250. När vi skulle köra upp hojarna på släpkärran ville KTMen inte starta, men vi drog en chansning på att vi skulle få igång den senare. Med lite extra verktyg i bagaget gav vi oss iväg. Nere vid hamnen i Mälören mötte vi upp Roger och tog itu med uppgiften att få igång hojen. Efter mycket möda och stort besvär (gammal vinterbensin som spökade) och med frusna fingrar och tår fick vi äntligen igång den. Vi började med en kortare provtur för att känna på föret och tog sedan en snabb paus i hamnen för att värma oss i grillkåtan. Sedan kunde vi starta på riktigt. Vi kryssade på mellan öarna och så småningom tog vi sikte mot vår s...